Status: 11 mar 2010 - 17:26

@wengelin Ingen gör det så bra som du gjorde det. Jag ska läsa dina kravspecar som godnattsagor för mina framtida barn #kodamera

Kontaktinfo

T: 031 - 25 25 01
E: didrik [at] kodamera [dot] se

Länkar

Min twitterprofil
Personlig sajt

Didrik Nordström

Webbutvecklare

När jag var liten ville jag utforska världen, lära mig nya saker och se den från nya, oupptäckta håll. Vid fyra års ålder lärde jag mig alfabetet genom att fråga mamma om vad bokstäverna hette medan hon diskade. Jag tror att de flesta uppfattade mig som en lekfull och kreativ unge med stort ljust lockigt hår.

Jag växte upp i en innerförort till Stockholm med skilda föräldrar. Jag bodde varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma. Jag lekte mycket på och utanför gården i mitt bostadsområde tillsammans med andra barn i olika åldrar. Kasta sko och äppelslungning var det bästa som fanns.

Minnet av att börja på gymnasiet är fortfarande väldigt färskt. Jag upplevde att jag fick en ny start, och det var väldigt skönt. Jag var trött på alla gamla relationer från grundskolan, inklusive den med mig själv. Jag fick många nya kompisar från andra stadsdelar och sociala grupper än min och jag förändrades i takt med mina nya erfarenheter.

Jag märkte rätt fort att jag var, och blev, riktigt bra på matematik. Jag gjorde oftast bara de svåraste uppgifterna och när jag var klar hjälpte jag mina klasskamrater. När jag jämförde mig själv med dem märkte jag att jag inte var speciellt bra på huvudräkning, att tänka snabbt eller att fokusera på flera saker samtidigt. Däremot var min tanke fri och ostressad, jag tillät mig själv att vara kreativ och jag var noggrann, fokuserad. Resten kom av sig självt och har nog, trots vad mina kompisar sa, mer med intresse än begåvning att göra.

I andra ring började min klass en kurs i C++, ett programmeringsspråk. Det tog inte lång tid innan jag var helt besatt av detta nya sätt att tänka och arbeta. Plötsligt hade jag riktig användning av mitt logiska tänkande och min kreativitet. Jag kunde börja bygga saker som verkligen hade mening^[1]. Jag började lära mig HTML, CSS och PHP^[2] på fritiden. Hade jag inte gjort det, hade jag aldrig hamnat på en webbyrå.

Mitt arbete

När jag började på Kodamera i januari 2009, kände jag mig klumpig och oerfaren, som när man testar en ny sport. Jag har, med hjälp av läroböcker, mina kollegor och järnvilja, successivt lärt mig mer och mer om webbutveckling – och i synnerhet Drupal och jQuery. Idag är det mina kraftigaste verktyg. De är för mig som pennor och penslar är för en konstnär.

Det finns en allmän bild att tekniskt arbete är trist. Jag vill hävda precis motsatsen. Tänk dig att du ska bygga ett hus. Det enda du har är en skiss på hur huset ska se ut från några olika vinklar och vilka rum som ska byggas. Uppgiften är att bygga huset. Som du säkert förstår finns det mängder av kreativt arbete i denna process, och det är här jag trivs bäst.

Eftersom teknik är svårt och tidskrävande för människor i allmänhet pratar man ofta om teknik utifrån sina egna intressen; vad man själv kan ha för nytta av den. Det är lätt att man talar olika språk när man är bra på och intresserad av olika saker. Därför tror jag att kommunikation är den mest vitala delen av mitt arbete. Vi som jobbar med webb och skapar webbplatser från grunden måste hålla huvudet högt - vara extra lyhörda.