AI i CMS: vad det faktiskt gör, och vad du bör fråga först

”AI i CMS” betyder tre olika saker i dag, och de är olika mycket värda. Håll isär dem innan du tar ställning.

Tre saker, samma namn

Skrivhjälp i redigeraren. Förslag på rubrik, omskrivning av ett stycke, översättning. Det är den vanligaste formen och den minst dramatiska: samma funktioner som i en ordbehandlare, fast närmare innehållet.

Automatik på strukturen. Generera alt-texter, föreslå taggar, fylla metafält, hitta dubbletter. Tråkigare och betydligt mer användbart. Ingen redaktör gör det frivilligt, alla märker när det inte är gjort.

Agenter som utför uppgifter. Du beskriver vad som ska hända med en mängd innehåll och låter systemet göra jobbet. Störst effekt och störst risk, av samma skäl: det som går fort går fort åt båda hållen.

Vad vi kör själva

Alla tre finns i vår egen Studio. De väger olika tungt.

Skrivhjälpen använder vi minst. Sanitys content agent skapar utkast när det finns ett tydligt underlag, och den behöver ingen installation. Har du en någorlunda ny Studio har du den redan. Men ett utkast är en start, inte en text.

Agent Actions använder vi desto mer. En av våra utvecklare byggde en inkorg till Studion och släppte den som öppen källkod, sanity-plugin-structure-inbox (öppnas i nytt fönster). Den gör den tomma startvyn till en lista över sådant som väntar på någon: obesvarade förfrågningar, trasiga länkar, bilder utan alt-text, utkast som blivit liggande. Agenten sammanfattar läget, bedömer om ett utkast är redo att publiceras och föreslår nästa steg.

Två val i pluginen säger mer om var vi tycker AI hör hemma än någon princip vi kan formulera. Varje AI-läsning kräver att en redaktör klickar. Inget startar av sig självt. Massåtgärderna kostar ingenting: knappen som fixar många rader på en gång gör bara det pluginen kan räkna ut på egen hand. Ett anrop till Agent Actions kostar fem cent. Det är lite, men det är inte noll. Skillnaden mellan det som är gratis och säkert och det som kostar och gissar bör synas i gränssnittet.

Det som gjorde sammanfattningarna användbara var inte modellen. Det var en rad text i konfigurationen som beskriver vad företaget gör och vilka kunderna är. Utan den beskriver en sammanfattning bara raderna framför sig. Med den kan den säga varför en rad spelar roll.

Vid sidan av det kör vi Sanity Functions, som inte har med AI att göra. Det är kod som körs på innehållshändelser i stället för på schema. Publicerar någon en sida rensas cachen för de sidor som berörs, direkt. En annan funktion letar trasiga länkar genom hela innehållet och rapporterar in dem i samma inkorg.

Ingen av de två är AI, och ändå löser de precis den sortens problem som brukar hamna på en AI-önskelista: hålla innehållet aktuellt och hitta fel som ingen orkar leta efter för hand. AI är inte fel svar. Men frågan ”vad ska automatiseras?” leder längre än frågan ”var ska AI sitta?”

Fyra frågor att ställa först

• Vem granskar resultatet? Genererad alt-text som ingen läser är sämre än ingen alt-text, för den ser färdig ut.
• Går det att se vad maskinen gjorde? Frågan kommer om ett halvår, när någon undrar varför en text ser ut som den gör.
• Vad händer när det blir fel i skala? En agent som taggar fem dokument fel är ett irritationsmoment. Femhundra är ett projekt.
• Löser det ett problem ni faktiskt har? Redaktörer klagar sällan på att det är svårt att skriva. De klagar på att det är svårt att hitta, strukturera och underhålla.

Vårt svar, tills vidare

Vi bygger med Sanity för att innehållet är strukturerat och går att nå programmatiskt. Det gör automatik möjlig, med eller utan AI. Ordningen spelar roll: strukturen först, verktygen sedan.