Cirklar sluts för Emil efter tio år på Kodamera

Undrar du var Kodamera har sin talangpool så finns den i Falkenberg. Henrik Larsson och Mikael Sjövind kommer båda från den halländska pärlan, och det gör även Emil Johnsson. Det var också där som hans intresse för datorer föddes på 1990-talet: redan som tolvåring testade Emil att programmera för första gången i QBasic.

Den passionen ledde senare till utbildningen Grafisk design och webbutveckling vid Jönköpings Tekniska Högskola, innan Emil så småningom hoppade på webbutvecklarutbildningen på Yrgo. Under den avslutande terminen fick han chansen att praktisera, och kallades till en intervju hos Kodamera. Resten är, som man brukar säga, historia.

Tio år senare – eller elva, om man ska vara exakt – har Emil Johnsson titeln “systemarkitekt” på sitt visitkort. 
– Jag är fortfarande utvecklare i grunden, men den har blivit bredare i och med att jag har fler fokus nu. Utöver att utveckla och skriva kod så sysslar jag mycket med systemarkitektur och “devops”, som väldigt kortfattat handlar om att automatisera processer som tar kod från utveckling till produktionsservern. Det är något som jag på senare år har tyckt är väldigt kul, säger han.

Stort projekt för GU

När Göteborgs Universitet för några få år sedan ville bygga en ny webbplats så var Kodamera en av underleverantörerna i upphandlingen, och i det arbetet fick Emil visa upp hela sitt register. 
– Det var det roligaste, största, mest utmanande och komplexa system vi byggt och därför var det väldigt kul. Det var en utmaning på en helt annan skala än i andra projekt, och vi tog oss an den tillsammans. Jag fick ett brett ansvar och lärde mig extremt mycket. Jag tycker också att resultatet blev väldigt bra!

Hur kommer det sig att du blivit kvar på Kodamera i tio år?

– Det beror nog på att jag trivs med det jag gör och har kul med mina kollegor. Flera av dem har faktiskt blivit nära vänner privat. Sedan är Kodamera också medarbetardrivet och det innebär att man har väldigt stora möjligheter att påverka själv. Det finns en väldig frihet i det, och det är högt i tak. Sedan har vi dessutom haft många intressanta och utmanande projekt genom åren, tillägger Emil.

Apropå frihet så har han de senaste åren arbetat 60 procent för att även få tid till familjen. Nästan uteslutande jobbar Emil hemifrån, och så lär det även fortsätta framöver.
– Det har fungerat väldigt bra. Kodamera är enkla på det sättet, det är aldrig några problem med att lägga upp arbetstiden som man vill. I höst kommer jag att gå tillbaka till hundra procent, men sedan är nog tanken att gå ner till 80 igen så länge barnen är små, för att ha lite mer tid till att få ihop livspusslet.

Ett kretslopp av webbplatser

Namn: Emil Johnsson
Ålder: 34
Bor: Bollebygd
Styrka: Logiskt tänkande, felsökning
Svaghet: Blir lätt distraherad
Favorittjänst: “Spotify. Jag älskar musik och lyssnar i princip nonstop när jag jobbar.”
Okända skills: Baka kakor
Fritidsintressen: Vara med familjen (sambo och två barn), musik, datorspel och tv-serier

Själv har han, som sagt, ett brett kunnande och ett stort intresse för nya trender inom det digitala. Det händer att Emil sitter och “pillar med kod” på fritiden och där får han ofta inspiration till tekniker som kan användas i olika kundprojekt.
– Man blir aldrig färdiglärd, men jag har ett intresse som gör att jag håller ett spanande öga på omvärlden. Sedan djupdyker jag om jag hittar något som känns extra intressant, berättar 34-åringen som just nu är mest sugen på att förkovra sig ytterligare inom javascriptsapplikationer och CMS-upplägg som inte är monolitiska, vilket innebär att backend och frontend byggs separat och istället kommunicerar genom API:er.

Ett tecken på att Emil hunnit avverka relativt många år på Kodamera är att han fått vara med om att bygga webbplatser en andra gång åt vissa kunder, som nyligen i fallet med Svenska Lottakåren.
– Jag byggde den som påbörjades redan 2015 och nu har jag även varit med och tagit fram den senaste versionen. Det är kul att kunna gå tillbaka och se på gammal kod som man skrivit, och ibland kan jag tänka: “Oj, såhär hade jag inte gjort idag!” Det är ett bra tecken på att man faktiskt utvecklats, säger Emil och skrattar.